







Äh ibland blir man bara less och som alla vet är det roligare att leka med maten även fast blåbärspajen var lika god som barscenen i My blueberry nights är magisk. Puss.






Det där med att äpplena är pallade i skymningen har en magisk inverkan på smaken. Det föder också idéer om att göra äpplena trollskt röda. Kan man göra lingonpäron borde det gå att göra lingonäpplen tänkte jag och näsan växte ut och kroknade. Så jag tog min skatt och sänkte ner i nykokad lingonsylt spetsad med kanel och så fick de ligga där i en timme tills de var knallröda och häxlika.






Men hej!, tänker jag varje gång jag går förbi mina aubergineplantor och känner mig lite mallig inombords över de mörklila blanka bollarna som plötsligt bara hängde där. Ändå är ju allt jag gjort att ha stoppat ner ett frö och vattnat lite så jag kan ju inte riktigt ta åt mig äran tycker jag...salladen däremot kom inte till av sig själv. Den var enkel och bestod bara av ett rostat bröd, coctailtomater, kikärtor, stekta auberginehalvor men fick sin magiska touch av peston som krävde tjocka vintervantar - den innehöll nämligen utöver de klassiska ingredienserna även brännässlor. Knäppt gott.



