Yxan är jag rädd för. Jag ser mig själv med blodiga smalben åkandes till sjukan. Men sågen är min vän. Jag blev helt uppslukad när jag ombads såga ut gäddhuvudet och det kändes som när man var liten om somrarna och var helt nersjunken i handfast pyssel hela dagarna. Gäddan blev mörk om ryggen av helt vanlig grillkol och fläckig av tavelkrita. Fenorna (som inte syns) fick perfekt färg av en mosad jordgubbe. Jag såg den snygga gäddan hängandes i ett vardagsrum ovanför en soffa men den åkte ju i bil söderut efter att jag läxat upp pappan till barnet på bilden då han suckat över alla "pinnar och skräp" barnen släpar in. Hallå det här är liksom snyggäddan, inget skräp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar